Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att icke tant kände mamma, när hon var så god vän
med pappa? tänkte Johan. Han måste veta mera.
»Varför kände du icke mamma?» frågade han.
Sigrid dröjde med att svara. Det var svårt att säga
sanningen.
»Varför?» tog hon om. »Jo, därför, att din far var
gift med en annan, som jag kände. Din far var min far,
Johan.»
Hon drog en djup, befrielsens suck. Hon reste sig
och gick bort till Johan, lade armen om hans hals och
kysste honom.
»Du är min halvbror, Johan», sade hon.
Därpå började hon förklara så gott hon kunde varför
det hade varit nödvändigt att förtiga saken. Hon
skildrade faderns och modems oharmoniska äktenskap,
olyckan, när fadern störtade med Freja och bekännelsen
om Johan. Hon gjorde inget försök att försvara faderns
handlingssätt. Hon anklagade honom ej heller inför
Johan. Hon återgav försiktigt och ömt allt vad fadern
sagt om Johans mor och försökte på allt vis skona Johan.
Han satt hela tiden tyst. Icke en enda gång sedan
Sigrid sagt, att han var hennes halvbror, hade han
yttrat något. Han hade besvarat hennes omfamning och
hennes kyssar, men därefter hade han suttit stilla. Det
gjorde Sigrid orolig. Hon trodde, att han fördömde
sin far.
»Är du ond på pappa?» frågade hon. »Det får du
icke.»
Johan log vackert.
»Ond? Jag är icke ond på honom. Icke på någon.
Jag tycker bara det är sorgligt, att människorna skall
vara så hårda mot varandra. Vi skall aldrig vara hårda
mot varann.»
Han böjde sig fram och kysste hennes hand. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
