- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
235

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon drog på munnen, när hon tänkte på hur tvär och
butter han varit. Gustaf Boström, som var en av
jordens ärligaste varelser, reste sig och sade:

»Det skäms jag inte för att säga. Jag ville slå ned
skvallret i trakten. Jag är trött på att höra det här
tisslet och tasslet överallt om att Johan är din son och
om Stockholmslivets dåligheter med mera, med mera. Det
är du för god till!»

Gustaf Boström rätade ut sin kropp i dess fulla längd.
Han blev verkligt imponerande i sin svarta redingote, och
det kraftiga ansiktet var fyllt av förtrytelsens helighet.
Sigrid glömde i ögonblicket vad skvallret rörde sig om.
Men hon måste tacka honom. Utan ett ord sprang hon
fram till honom, omfamnade honom och kysste honom
mitt på mun.

Nu var det hans tur att bli förlägen. Han klappade
henne en smula valhänt. Det var för häftiga
omkastningar för honom. Nyss hade hon förklarat, att hon
icke ville ha honom och nu ... De kvinnorna! De
kvinnorna! tänkte han.

»Det var således därför», sade Sigrid och drog sig bort
från honom. »Det var därför farbror kom. Det skall
jag icke glömma. Aldrig.» Hon gick åter fram till
honom, tog hans hand och kysste den. »Tack, farbror
Gustaf», sade hon.

»Ja, inte vill du, att jag skall tro på de där
dumheterna. Jag tror på dig. Och jag kan räkna.»

De måste båda skratta. Därmed återfördes samtalet
till normala förhållanden. Ännu gjorde patron Boström
några svaga ansatser att förnya frieriet, men de verkade
svaga vindpustar efter den orkan, som han först
åstadkommit. Han tog dem knappt på allvar själv.

»Nej, nu skall icke farbror hålla på längre»,
försäkrade Sigrid. »Det lönar sig icke. Jag har en gång för
alla beslutat att icke gifta mig, och därvid blir det.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free