Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A - Abstechen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lans). 4. överträffa ngn, peta ut ngn,
kort. sticka över. Vom Pferde ~ tomerspei
kasta ur sadeln. 5. Ein Kalb, ein Schwein
»v sticka ihjäl en kalv, en gris; e-m Huhn
den Hals ~ nacka ett höns. 6. »i* Dem
Schiffe den Wind ~ stjäla vinden från
fartyget. 7. ⚙ Den Hocjiofen ~ göra utslag;
die Schlacke ~ tappa ut slaggen. 8. ⚙ &ngm.
E-n Ring ~ avskära en ring. II. intr [h] 1.
Gegen e-n, etw. von (mit) e-m, etw. ~ sticka
av mot ngn, ngt, vara mycket olika ngn,
ngt, vara kontrast till ngn, ngt; er sticht
gegen sie sehr zu seinem Vorteile ab mot
henne sticker han mycket av till sin
fördel. 2. ⚓ Vom Lande ~ sticka ut från
land, lägga ut. A~, n 1. upptagning, t. ex.
des Rasens, des Torfes. 2. (av 01 m. m.)
uppslagning.
Abstecher m -s - 1. utflykt, tripp, avstickare.
E-n nach B. machen göra en liten tur
till B. 2. torvspade. 3. ⚙ a) utslagsstör
(att öppna utslagshålet); 6) utslagskarl,
tappare. 4. smörprovare.
Abstech‖graben, m -s -† grav kring läger,
-grube, f -n, -herd [er], m -[e]s -e ø
utslagshärd, förhärd (för upptagande av ett
utslag), stick-, stöp|härd. -meißel, m -s - ⚙
snick. beskärmejsel. -messer, n -s -
slaktkniv. -pflug, m -[e]s -e† torvplog. -spaten,
»z -s - O metall, utslags|skyffel, -spade.
Abstechung, f -en O metall, utslag, jfr Abstich.
Absteckeisen [-’ai-], n -s - lantm. riktpinne av
järn.
abstecken, tr 1. utstaka, utpricka. E-e
Bahnlinie ~ utstaka, utpåla el. pikettera en
järnvägslinje; e-e Kurve ~ slå ut en kurva;
gerade Linien ~ utstaka räta linjer. 2. lossa.
Das Haarte lösa upp håret; die Schleife
vom Busen ~ taga nålarna ur rosetten på
barmen. 3. «J* a) göra loss; b) se abhäkeln.
4. se absetzen 5. n utstakning.
Abstecker m -s - utstakare.
Absteck‖fähnchen, n -s - untm. riktfana. -kette,
f -n lantm. lantmätarkedja. -leine, f -n lantm.
mätsnöre, -pfähl, m -[e]s -e† lantm. piket,
av-mätningspåle. -pflock, m -[e]s -e† lantm.
linjestake. -schnür, f -e†, se -leine, -stab, m
-[e]s -e†, se -pflock. -Stange, f -n lantm.
inät|-stång, -stake.
Absteckung, f -en, se Abstecken.
absteh[e]n, I. intr [s] 1. stå [skild] ifrån.
Die Arme vom Körper klassen låta armarna
stå ut från kroppen; voneinander weit stå
långtifrån varandra; in steif r^der Seide 1
styvt utstående sidenkjol. 2. jakt. a) se
abbau-men; b) gå ifrån sin plats (som skytt). 8. [ibi.
A] avstå, t. ex. von e-r Forderung, vom Bauen
Von e-m Vorhaben ~ uppgiva ett företag.
4. om växter gå ut, om djur dö. Der Baum
steht ab trädet vissnar bort; abgestandener
Fisch död fisk. 5. bli duven, slå av sig,
duvna. Abgestandenes Bier avslaget dricka,
duvnat öl; abgestandenes Wasser
stillastående vatten. 6. ⚓ sticka ut (till sjöss).
II. tr 1. E-e Stunde ~ stå en timmas tid;
sich (ack.) sich (dat.) die Beine ~ stå sig
trött (i benen); das Pferd hat sich im Stalle
abgestanden hästen har stelnat i lederna av
att stå inne. 2. E-m etw. avstå ngt till
ngn. A~, n 1. avstående, von från. 2.
avstånd. 3. duvenhet, unkenhet. -d, o
avlägsen, avskild. ~e Ohren utstående öron;
gleich ~ lika långt ifrån, på lika avstånd,
abstehlen, I. tr. E-m etw. ~ stjäla ngt från
ngn, t. ex. e-m e-e Kunst, ein Geheimnis a*.
Dem lieben Herrgott die Zeit el. die Tage
vara dagtjuv, lata sig Guds långa dag.
II. refl. Sich ~ stjäla sig bort.
Abstehungserklärung [Jte:ug], f -en jur.
avsägelse.
absteif‖en, tr 1. ⚙ byggn. stötta, stödja. 2. linne
a) stärka; 6) tvätta ur stärkelsen. A~, n.
A-ung, f -en l.Øbvggn. stöttning, förstärkning.
2. a) stärkning; b) stärkelseurtvättning.
Absteige|haus, n -es -erf, se -quartier.
absteigen, intr [s] 1. stiga äv. Vom Éerge
stiga ner för berget: vom Pferde ~ stiga
av hästen; vom Wagen stiga ur vagnen.
2. Bei e-m ~ taga in hos ngn; im Gasthofe
/x» taga in på värdshuset. n nedstig-
ning. -d, o nedstigande, nedåtgående.
Konjunktur hand. nedåtgående konjunktur,
^e Verwandtschaftslinie nedstigande
släktled; Verwandte in auf- und absteigender
Linie släkt i upp- och nedstigande led.
Absteige]lperron [pg’ro:], m -s -s
avstignings-perrong. -quartier [kvartirr], n -s -e kvarter,
nattkvarter, (tillfällig) bostad,
absteigern, tr överbjuda (på auktion).
Absteigellstation [Jta’tsT’oinl/’-ew
avstigninga-station. -wohnung, f -en, -zimmer, n -s -
(tillfälligtvis) hyrd våning, rum.
Absteigung, f nedstigande.
Abstellbahnhof m -[e]s -e† järnv.
uppställningsbangård.
abstellbar, a 1. möjlig att avhjälpa. 2. ⚙
möjlig att stoppa. A~keit, f möjlighet att
avhjälpas. 2. ⚙ ~ der Maschine lätthet,
möjlighet att stoppa maskinen,
abstellen, tr 1. ställa bort, undan, flytta ifrån.
Das Jagdzeug ~ lägga ned jaktredskapen ;
e-n Sack vöm Wagen lyfta ned en säck
från vagnen; e-n Tisch von der Wand ~
flytta ett bord från väggen. 2. ⚙ stoppa,
stanna. Der Fernsprecher ist abgestellt
telefonen är avlyftad, avstängd; das Gebläse
~ gruvt. avställa blästern; das Haltesignal ~
omställa stoppsignalen; Lampen ~ skruva
ned lampor; die Maschine ~ stoppa
maskinen; die Uhr ~ stanna klockan. 3. lätta,
t. c*, e-n Druck, ein Gewicht ^. 4. bildl.
avskaffa, avlägsna. A~, n 1. bortställande,
O saknar plur. † omljud. F familjärt. P lägre språk. ᚼ mindre brukl. ⚔ militärisk term. ⚓ sjöterm. ⚙ teknisk term.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
