Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Min kära Hedvig, fåfäng gå lärer mycket ont,
det förgäter du beständigt till din egen skada.”
Boken på taburetten fick en vass blick. ”Följ prompt
med Kajsa-Lena upp på ingenjörens kammare och
se till, att intet fattas vår värde gäst.”
Hedvig neg vördnadsfullt och skyndade efter
Kajsa-Lena ut genom dörren, över gården, vilkens
planterade rundel badade i majs gladaste solflöde,
och upp i den norra flygeln, där det luktade
nysku-rat, och där förstun var strödd med sand och
finhackat enris.
Kajsa-Lena tog genast itu med de styvstärkta
gardinerna, men liten Hedvig stannade villrådig
framför det stora arbetsbordet vid fönstret. Det såg så
naket ut, att hon hjärtligt önskat få lägga dit en
beskriven pappersbit, ett välkomnande impromptu.
Poesiens musa var henne städse huld och bevågen,
och månget kväde föddes i hennes tankar för att
strax ånyo kvävas i sin linda. Fjädern var dock
hennes vän och förtrogna, och bakom den
mässings-beslagna dragkistan på loftet hade hon gjort sig ett
lönrum för sina skrifter.
Månne denna förändring skulle bli henne till
hugnad i de många stunder av besynnerlig leda och
vil-segång från känsla och förnuft, vilka titt plågade
henne, eller skulle ingeniören som de andra nämna
henne ett barn, en liten flicka, något kvick och
vetgirig, men ännu alltför outvecklad att bibringa
filosofiens djupsinnigheter och teologiens mysterium?
Hon drog djupt efter andan. De skulle bara veta,
hur ivrigt hon läst, vad som fallit henne i händerna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
