Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jades icke på brukligt fruntimmersmanér till banalt
joller utan gåvo uttryck åt tankens vingburna
stämningar och åt en flammande oro, vilken tycktes
brinna förtärande het i det unga sinnet.
Vid dylika tillfällen smög han gärna handen in i
den trasiga och fläckiga rockens innerficka och drog
med en varsamt smekande åtbörd fram en
papperslapp, vilken han hittat bland sina böcker. Skriften
angav ett barns oövade hand, om man allenast
betraktade den, men de fyra radernas sammansättning
röjde en rik och forskande inbillningskraft, ett
in-genium sans comparaison.
Och Tideman läste, medan Hedvigs maj fagra
bild levandegjorde versen:
”Hvi är jag satt på denna jorden?
Hvi är min själ hopbunden med en kropp
Och ställd uti ett så ordentligt lopp?
Hvi är jag såled’s skapad vorden?”
”Du lilla”, tänkte ingenjören, ”jag skulle vilja
taga din späda, mjuka hand i min och leda dig fram
bland filosofiens och tankeforskningens blindskär,
men du drar dig skyggt undan, skrämd av det yttre
Skaparen betungat mig med.” — ––––-
En morgon, då de sista fruktträdsblomrhoma
fällt sina blad och tulpanerna begynt fylla sina röda
bägare med solguld, vandrade Tideman ned i
trädgården, där denna förvildade sig till en lågväxt
skogsdunge, omsluten av mossiga bergknallar. Han
såg icke upp mot den blåskimrande rymden, men
kände dess klarhet genomtränga hela sin varelse med
en djup och stark förnimmelse av evigheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
