Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där hon skulle sammanträffa med Tideman. Hon
fick till och med sin plats bredvid honom vid
bordet och borde tillse, att intet fattades på hans
tallrik. Även detta var en prövning, ty han åt utan
skick och stack stundom kniv och gaffel i
munnen på en gång eller hällde skeden med soppan högt
sörplande in bland tändernas vakanser.
Han riktade intet ord till henne. Dock
betraktade han ofta förstulet det brunlockiga, livliga
huvudet, och hans blick blev sällsamt mild, när den föll
på det lilla flickansiktet, där uttrycket växlade i
allvar och glädje hastigare än visarna flyttade sig från
minut till minut på det präktiga Polhemsur han fått
som vänskapsgåva av den store mästaren.
Liten Hedvig hade från första stunden givit
honom mycket att tänka på. Som våren själv hade
hon synts honom, där hon stod utanför hans
blivande bostad, och hade han ej varit så blyg och
tafatt — hade det ej varit så slätt beställt med hans
förmåga att exprimera slika fantasier, skulle han
rätt artigt betygat henne sin fägnad.
Ofta lyfte han det stora huvudets breda pannvalv
ur den stödjande handen, när han satt vid
arbetsbordet, fördjupad i tekniska kalkyler och hörde
Hedvigs lätta fötter trippa över gården. Det hände
också, att hon stannade mitt på den gröna planen för att
frikostigt strö ut ärter åt en flock tama duvor, som
samlade sig omkring henne, belåtet kurrande.
Han hörde henne tala till dem med den sällsamt
klingande, melodiska unga rösten, och stod hans
fönster öppet, kunde han uppfatta orden. De nytt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
