Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Har jag nämnt de orden”, sporde magistern och
gjorde stora ögon. ”Skulle hon vara ett litet
solgrand inbilsk, den poetiska demoisellen, som skriver
så rörande om Floés saknad över Eleantes’
bortgång, men som har mäkta svårt att hålla de små
fotterna stilla, när dansmusiken lockar.”
”Du gör narr av mig”, utbrast Hedvig häftigt,
”du hyser ingen compassion med min smärta.”
”Jo, ithy att den hos dig mera än hos andra är
ett själens rim på hjärta. Men jag betvivlar den
eviga saknaden, min Hedvig. Och därför ..
”Betvivlar du, att jag efter dessa årens lugubra
prövningar skall behålla min Psyche
världsfrån-vänd? Du har själv varit vittne till, hur min ädle
far av döden slitits ur våra svaga armar. Du har
sett min mors sorg över, att det band brustit, som
var hennes styrka.”
”Allt detta beklagar jag med det tendraste
deltagande, min goda Hedvig, ävensom jag måste
förebrå din bror Anders, att han genom sitt ominösa
slöseri lagt sten på börda och åsamkat eder seriösa
pekuniära bekymmer ...”
”Å, därpå tänker jag minst”, avbröt Hedvig
otåligt. ”Materien skall ej snärja oss med sina falska
garn. Hade jag blott fått äga honom, min Johan,
kvar, skulle allt synts mig lättare.”
Klingenberg bläddrade i sina böcker, slutligen såg
han upp och frågade lugnt:
”Minns du den sjuttonde juli anno 1734?”
”Min fars dödsdag, förvisso.”
”Hur föll då din desperata dom över att din far
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
