Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lovat dig åt Johan Tideman? Du sade, att en
odrägligare fästman ej kunde ses, och du blev sjuk av
tristesse över att nödgas kalla dig denne torre
snusk-pelles fiancée.”
Hedvig lade de små vita fingrarna för ögonen.
”Det är grymt av dig att framdraga min enfald”,
stammade hon, ”mina femton års stupiditet.
Segrade icke sedan kärleken till vishet och dygd och
lärde jag mig icke snart anse den skönhet, som i
själen låg? I tre år var jag min mentors hjärtligt
tillgivna fästmö, och aldrig förgäter jag den majdag
förlidet år, då han kallades till den eviga sällheten.
Han gick hädan med en modig förtröstan på
Skaparens nåd. Och jag — vad har jag nu för lön för
min trogna stadighet och det våld jag gjort på min
böjelse ?”
”Dina nitton års frihet.”
”Karl, du är både hjärtlös och tanklös.”
”Nej, men jag känner gubben Kronos’ makt och
blodets hetta, därför ...”
”Far fort, om det ej är ridicult.”
”Därför är jag en smula prudent som din vän och
ödmjukaste tjänare om vem, jag skall sätta här på
stolen i mitt ställe. Du har icke händelsevis hört
talas om pastor Jakob Fabricius?”
Hedvig skakade på huvudet. De bruna lockarna
fingo ej längre falla som det dem lyste, men så pass
frihet hade de dock, att de vid den unga flickans
livliga rörelser kunde fläkta kring hennes vita
panna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
