Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dygderik make och två menlösa barn, men
kvinnohjärtat var både svagt och ömt.
Fru Maja-Lisa suckade, och Hedvig, som efter
det hon sett pastorns gråa slängkappa försvinna
uppåt gatan, ännu stod kvar på förhöjningen vid
fönstret, vände sig om:
”Är icke söta syster tillfreds med honom ?”
”Ack jo, törhända allt för mycket.”
Hedvig spratt till.
”Men Maja-Stina, vad menar du? Har detta
enda, flyktiga sammanträffande ...” Maja-Stina
blev helt förbryllad. Hade hon icke suttit i djupa
penséer på ett — ugglebo och råkat förråda sig?
Nu finge hon prompt vända bladet, och hon
genmälde raskt:
”Jag tänkte på Dalins Argus, jag; men jag
förmenar, att min söta Hedvig redan låtit pastorns mörka
sammetsögon kollra bort förnuftet, ty icke plägar
det nämnas passande att stå och koxa efter ett par
främmande karlben.”
”Om hans yttre vet jag intet, Maja-Stina, det var
hans själ, som mötte min.”
”Tokprat, min docka. Själen håller ock av en
anständig bostad.”
Maja-Stina vandrade raskt ur förmaket, och ej
heller Hedvig tövade utan ilade med lätta steg, trots
det häftigt klappande hjärtat, till sin egen lilla
kammare, där just en skymningsbrasa sprakade i den
blåblommiga, runda kakelugnen, vilken lyfte sig
från golvet på smala, svarvade ben.
Hon ville dock ej nu försjunka i kontemplationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
