Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Men Hedvig skall den dag i dag är följa mig till
Wittulsberg och stanna där hos sin mor och sin
syster Greta”, utbrast den myndige patronen utom sig.
Vi få väl se, om det icke skall bli ett slut på detta
spektaclum.” .
”Hm”, sade Maja-Stina igen; någon vidare
invändning lät hon icke höra, men det föll henne icke
in att taga broderns ord ad notam. Skulle Hedvig
verkligen resa till Wittulsberg, kunde det dock
varken ske denna dagen eller nästa.
Så bokstavligt hade väl icke heller Anders menat
det, ty han ämnade icke själv så brått slita sig ifrån
det amusanta Stockholm, där han ägde vänner i
dussintal, vilka med honom delade dygnets fröjder.
Men Hedvig fick dock besked om, att hon skulle
hålla sig redo.
Ännu hade intet yttrats om kärlek mellan henne
och Fabricius, och likväl visste de båda, att deras
hjärtan och håg beständigt sökte varandra. Måste
de nu skiljas?
Hedvig hade lagt igen den volym av Malebranche
hon läst med sin dyre lärare och stod nu bakom
stolen. Oupphörligt ringde som ett ljuvligt klockspel
de ord för henne, Fabricius nyss yttrat:
”Skönheten är kärlekens magnet. Kroppsliga
skönheter draga till sig en kärlek, som kommer
överens med dem. Själens skönhet, ju starkare och
förträffligare den är, desto högre och beständigare är
ock den kärlek den drager till sig.”
Hon visste att detta filosofiska tal allenast var ett
famntag, öppet för henne, och just i detta ögonblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
