Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle hon outsägligt gärna låtit sig omslutas av den
lågande ömhet, vilken förbränt allt hennes
motstånd. Det var så gränslöst bittert att nödgas säga
denna vårens fagert blommande lycka farväl, och,
som tyvärr så ofta, steg tvivlets mörka sky upp inom
henne. Hur kunde det givas en nådig och rättvis
försyn, när det alltjämt skickades så många
underligt hårda prövningar till människors barn ?
”Ni är så pensive, allra bästa mademoisella ?”
Hans röst smekte fram tårar i hennes ögon.
”Jag grubblar över livets mening och ödets
grymma lek med oss människor.”
”Alltjämt detsamma! Förmärker ni då icke, att
Gud är sol och ljus?”
”Nej”, utbrast hon häftigt. ”Jag förmärker, att
han misshandlar sina skapade varelser.”
Fabricius tog hennes skälvande händer i sina, och
hans klara stämma ljöd varm och fast:
”Människorna ha fri vilja. De misshandla sig
själva och — varandra. Men Gud är ett ljus, som
känner och tänker. Han har satt sin bild av ljus i
solen och han har satt sin tankebild i de himmelska
andarna och i människornas själar. Men ni gråter!
Dyraste Hedvig, vad är det då ?”
Som en stackars liten snyftande flicka stod hon
framför honom, avklädd hela den vittra rustningen,
så fattig och ändå så rik i den smärta, vilken trots
allt ägde sin sötma.
Hon kunde ingenting svara, men .när han plötsligt
drog henne intill sig och lade hennes heta huvud mot
sitt bröst, kom det förtvivlat:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
