Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dräkt som flämtande lågor berörde det. Halvhögt
upprepade hon:
”Eviga väsende, alt hvad jag ser, försäkrar mig
om din vjshet och övertygar mig om min
okunnog-hel och alla de tings bräckerighet, som äro satte
under tidens välde. Jag är nögd, när tu vill, att säja
farväl åt hela vanskligheten, vetandes, at din
god-:\ei och kärlek hafver en oändlig lycksalig del
förvarad för dem, som underkasta sig din vilja, och icke
göra några näsvisa critiquer över din styrsel. Haf
då barmhertighet öfver mig, låt mig altid komma
ihog at jag är et Creatur, och hjelp mig, at jag altid
må kunna hvila i din vilja som et barn i sin moders
famn.’’
Hedvig lät papperet falla ned på sekretärens
öppna klaff, stödde armbågarna mot den blanka skivan
och huvudet i händerna.
Kunt om henne var det tyst, och hon kunde höra
hjärtat slå sina starka vingslag inne i buren. Det
sjöng också i okuvlig längtan, och medan den
älskades själaspis platt förglömdes, slöt Hedvig ögonen
cch framkallade hans bild, hans famntag för sin
inre syn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
