Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VI.
Skepparen tumlade sin tobaksbuss i munnen, dar
han stod på sin rullande skutas däck. Han hade
låtit sätta till alla klutar, och den ungdomsdjärva
majvinden spände ut dem, så att de buktade sig likt
sköldar, på vilka blåsten hamrade oavlåtligt.
Vågorna fräste vitfradgade mot bogen och
sprutade sitt salta skum över relingen. Molnen jagade
varandra, vågorna likaså och fiskmåsarnas
ängsliga skrik ljödo oavlåtligt. Hav och himmel, vart
man såg. Skepparen vågade inte lova och komma in
bland skären. Då sloges hon väl platt fördärvad, det
gamla skrället, som hållit sjön både i hans fars och
hans egen tid. Och han, Skeppar-Lars, var ingen
duvunge. Nej, raggen regera, om han det var!
Därför förargade det honom, att det kunde finnas
människor, så otroligt hoppfulla som denna här
prästfrun och hennes man, vilka han seglade till
Karlskrona.
En visste väl, att det mestadels gick galet på
något vis, när man skulle frakta svartrockar, men Lats
hade gjort sitt bästa för att avvända faran och spot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
