Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trots all sin gränslösa kärlek icke vandrat samma
väg, men hans död skulle visa henne uppåt. Delta
var Jakob Fabricius’ sista drömspunna dikt om hans
dyra Beatrice, herdinnan, vilken han tillbett, och
med det ljusaste leende på de vissnade, blåvita
läpparna somnade han in i den eviga sömnen.–––––-
Karl Klingenberg, som efter några dagars förlopp
anlände till Karlskrona, fann den unga änkan i ett
tillstånd av uppskakning, som föranledde täta
svim-ningsanfall. Hon måste intaga sängen, och de små
fröknarna Psilander vårdade troget sin stackars
väninna under de tre månader den ena sjukdomen
efter den andra prövade sin styrka på henne.
De unga flickorna, som så vänligt räckte henne
svalkande drycker och lade friska blommor i
hennes hand, kunde icke fatta hennes knotande
otålighet över den odrägliga plåga livet blivit henne
De gladdes oskuldsfullt, när de första gången
kunde leda henne från sängen till soffan, och deras
fågelkvittrande röster berättade henne om, hur
innerligt anhöriga och vänner amuserades av hennes
retur till hälsan.
Men Hedvig förblev tyst och sluten. Hon kunde
icke återvända till människorna, ville icke höra
deras tal; vad rörde det henne numera? Vad kunde
de säga henne, som förtog hennes inconsolabh
desespoir.
Hennes första stapplande steg utanför det tomma
hemmet leddes av kusin Karl, vilken kommit för af t
hämta henne tillbaka till Stockholm och vännerna.
Vid hans arm gick hon till kyrkogården, till sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
