Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde ingen kavaljer av kött och blod bekomma.”
Nu var det säkert gikten, som ansatte söta mor,
efter hon talade så. Eljest var hon visst icke bös
på sin Hedvigs poesier, och icke heller på den
lärdom och emancipation dottern trofast skänkt sitt
tycke.
Hedvig jämkade ömt kuddarna bakom gamla
mors rygg och kysste henne på pannan.
”Jag bidar ju just i afton rätt artiga kavaljerer,
söta mor.”
”Kalle kommer fuller med.”
”Ja, vår gode, redlige Karl kommer.”
Fru Kristina lyfte hakan ur själens mjuka veck
och betraktade prövande dottern.
”Han står allena i världen, han som du. Och —
ändå hör I samman!”
”Ja, vi ha båda stannat i admiration inför de stora
mästarna, och filosofiens branta trappa borde vara
nött av våra trägna steg.”
”Har I intet annat gemensamt?”
”Jo, vår trogna vänskap ända från
barndomsdagar.”
”Hm, hm”, sade fru Kristina eftertänksamt, och
hakan bäddades ånyo ned i själen.
Men Hedvig vände sig bort, och hennes fylliga,
ehuru vanligen något bleka ansikte betäcktes av en
flammande rodnad.
Långsamt gick hon ur rummet och in i sin
studerkammare, där en blek novembersol strimmade
bokhyllornas folianter, och där en lustig solkatt
hoppade över manuskriptarken på arbetsbordet. Här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
