Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med ett ryck befriade hon sig från manteln. Det
var tid att kläda av sig och försöka sova. Men först
skulle hon smyga sig in till söta mor. Om hon låg
vaken — Hedvig hoppades det nästan — skulle den
gamla, trötta handen smeka hennes oro till vila, och
den blida, stillsamma rösten skulle komma med ett
vänligt ord, törhända fattigt och trångt, men dock
icke ekot av brusande tankar.
Novembermånen sken in i blå rummet, och fru
Kristina såg upp mot den som mot en välvillig
gammal bekant. -Hon hade sovit och nyss vaknat; det
dröjde litet innan hon kunde reda tidsbegreppet.
”Skall du bort, min Hedvig?”
”Nej, söta mor, jag ville allenast så gärna taga
godnatt.”
”Men Karl då, var är han?”
”Han har gått.”
”Det var stor skada, att du lät honom gå,
Hedda-Lotta.”
”Han gick med de andra.”
”Det plägar han inte. Kalle har sin väg han.”
”Söta mor tänker törhända inte på att
brandvakten för länge sedan ropat ut tolvslaget. Jag ville
blott säga godnatt.”
”Godnatt, min flicka.”
”Söta mor — jag ville helst ligga härinne i natt.”
”Så gör det, Heddchen!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
