Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ni är en lycklig människa, grevinna. Lyckan är
givmild, ty den ger av överflöd.”
Hedvigs tonfall var bittert. Hon måste ju
erkänna, att hennes tankar mest kretsade omkring
hennes olycksförföljda, miserabla ego.
Under roddturen sade hon intet utöver vad
artigheten krävde, men när grevinnan sedan varsamt
ledde henne upp genom den lövskogsklädda, ned mot
stranden brant sluttande dalgången, längs en
glittrande, livlig å, här och där förvandlande sig till små
yrande vattenkaskader, glömde hon sin misstämning
för landskapets jungfruligt graciösa fägring och
utropade :
”Här skulle jag vilja bygga och bo!”
”Och jag skulle vara enchanterad över en så
charmant granne.”
Hedvig hörde knappt de älskvärt smickrande
orden. Hon fortfor i stigande exstas:
”Jag skulle kalla min skaldehydda Lugnet och
flytta dit de sälla hågkomsterna som vänliga penater.
Omsusat av skog och sjö skulle mitt eremitage ligga,
fjärran från en ogen och ödslig värld. Allt vad jag
begär av livet, är en vrå, så undangömd, att endast
mina få, trofasta vänner hitta dit.”
”Jag vill gärna framföra eder önskan till
grevinnan Brahe, som äger Sko”, lovade Karin De la
Gar-die glatt. ”Helt säkert kan ni erhålla Kvarnslöt på
arrende.” — –––
Så blev det verkligen, ehuru saken stötte på ett
visst motstånd från den ampra Kristina Brahes sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
