Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men slutligen kom arrendet till stånd, och Hedvig
tilläts uppföra en karaktärsbyggning av trä.
Hon var under denna tid till sinnes som en fågel,
vilken bygger rede, men hon var en ensam fågel,
som måste flyga till andras bon för att förnimma
hemvärme.
Även den följande sommaren vistades hon på Sjö
och lade planer för det blivande Lugnet. Otåligt
avvaktade hon, att det framkörda timret skulle
tagas i bruk av byggnadsarbetarna, men grevinnan
Brahe hade i början ställt sig så avogt mot den
fantastiska arrendatorskan, att denna måst taga sin
värdighet i akt och till den höga nåden skriva brev, som
visade, att skaldinnan i norden ej tillät någon att
sätta henne på hundsvotten.
Den olyckssaliga processen med släktingarna
tvang Hedvig att tillbringa mycken tid i
huvudstaden, där både bror Karl och syster Maja-Stina — nu
assessorskan Uggla — stodo henne nidskt emot,
trots moderns gåvobrev till sitt kära yngsta barn.
Var stund saknade hon den pålitlige kusin Kalle
och kände sig till och med bland sina tankebyggare
som en främling, frusen efter vandringen på heden,
även framför vänskapens flammande brasa.
Närmast och förtroligast drogs hon till Creutz och
Gyllenborg, och det var också dem hon oftast såg
hos sig i den lilla, trånga lägenheten vid Norrbro i
Lorentz Ekmans av allt slags folk överfyllda grå
stenhus.
Hon trivdes icke vid den trånga, bullersamma
gatan annat än de korta stunder, då några av hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
