Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äldre väninnas lugnt fryntliga tillgivenhet från det
medelåldens soffhörn, där hon presiderade.
Hon hade just detta år, innan hon gjorde
bekantskap med monsieur 1’intendent, läst Rousseaus
nyutkomna bok: La nouvelle Heloise, och med oändlig
beklämning följt Julies och St. Preux’s
tårskälvan-de, livsberusade kärlekssaga. Som en melodi ur
fjärran, outsägligt skön, men allt för avlägsen för att
återklinga inom henne, hade hon då förnummit
dessa lidelsens mollackord, detta erotikens jublande
tonebrus.
När hon läste om boken, satt en ung man med
svart hår och nattmörka ögon bredvid henne på
taburetten, och hänförd av skildringen gled han
stundom ned vid hennes fötter. Då blev boken
endast prasslande torra pappersblad, och hennes egen
sällhet hymnen till kärleken.
Hon bävade för det timslag, som måste skilja
henne från den älskade, och långt innan hon ånyo
kunde vänta honom, stod hon vid fönstret med
blicken stelnad i längtan efter den första glimten av
den högväxta gestalten i den flärdlösa slängkappan.
Dröjde han borta en dag, blev hon otröstlig och
kunde inte finna någon sysselsättning dräglig, ingen
av vännerna till behag. Varje hennes tanke
tillhörde den senaste vännen, och hennes beständiga,
skygga räddhåga att icke synas vacker i hans ögon
förmådde henne att med konst upphjälpa sitt yttre.
Vid ett av Fischerströms besök, kom hon ännu
mera strålande än eljest emot honom. Det var en
tämligen råkall marsdag, men hon hade dock ifört
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
