Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig en luftig himmelsblå dräkt och ordnat det
glesnade bruna håret i lockar, vilka otvunget fingo falla
ned på den feta halsen.
Ofta hade hon talat med sin Damon om
herda-tjället Lugnet, och om det arrende av godset Sjö
hon uppbjöd alla sina krafter för att söka skaffa
honom. Hon hade uppvaktat greve De la Gardie gång
på gång med försäkran, att den person hon djärvdes
rekommendera var oupphunnen i förträfflighet och
— äntligen!
”Min bäste intendent, jag har en övermåttan god
nyhet till er — till oss båda.”
Fischerström kysste som alltid hennes händer,
vilka likt brådskande, fladdrande vita vingar flögo
honom till mötes.
”Allt vad min älskansvärda Uranie mäler, är mig
gott att höra”, sade han, icke galant, utan med en
douce intagande ynglingastämma, olärd i
känslornas nyansering.
”Sätt er här, mon chér! Nej — icke så långt
borta. Jag vill se era ögon, medan jag berättar.
Måtte de visa mig uppriktig joie!”
Han tog en låg stol och drog den fram till
Hedvigs fåtölj. Den var klädd med purpurröd sammet,
nött och maläten, och den himmelsblå, levande
massa, vilken andfådd av sinnesrörelsens häftiga
språng genom hjärtat, sjönk ned i länstolen, var
också hon så nött och maläten, att Fischerström
erfor det djupaste medlidande, den innerligaste
sympati. Och sakta, smeksamt som en god son lade
han handen på hennes knä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
