Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föresatte sig att undvika ”den gamla fjollan”, som
ej förstått skilja på medlidande och kärlek.
Vad ville hon honom, sporde han sig förtrytsamt.
Imaginerade hon sig, att han ville offra henne sin
kraft?
Han såg henne för sig med den infallna munnen
och den breda näsan, och han tyckte, att han skulle
varit i stånd att ge detta uppåtsträvande spröt en
försvarlig knäpp.
Fullständigt bragt ur jämvikt, strövade han
omkring på den stora, dystra parkens ödsligaste gångar,
men hade han hoppats att på det sättet återfå sitt
lugn, misstog han sig. Han var för ärlig att icke
medge, att det verkligen funnits en tid, då han icke
observerat Hedvigs skavanker, då han så toucherats
av hennes övergivna hjärta, att han glömt all
försiktighet.
Han suckade både över sig själv och henne och
avundades fjärilarnas tanklösa lek mellan
blommorna.
Ett bud, som förkunnade, att Hedvig blivit
farligt sjuk, kallade honom till henne. Hennes gamle
tillgivne läkare, arkiater Bäck, hade besökt henne
och ordinerat ro och stillhet. Men hon kunde ej ens
stanna inne från det ögonblick hon avsänt sin
begäran till Sjö, att Fischerström skulle komma
prompt.
Hon hade låtit flytta ut en vilsoffa på
trädgårds-terrassen. Där halvlåg hon flämtande och stirrade
ut mot det blanka vattnet, vilket snart måste fåras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
