Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av ivriga årslag. Hans vita båt skulle blixtsnabbt
ila över viken, drömde hon.
Han kunde icke vara nog grym att dröja, hennes
Damon, hennes själs älskade. Var det också så,
att hon, den högättade grevinnan, dragit hans
kärlek til! sig, allenast för att vällustigt frossa av sin
makt, skulle hans ömsinta godhet icke förneka sig,
och herdinnan var en tiggerska, vilken anropade
honom om en skärv i sin yttersta nöd. Ett tendert ord,
en rörd blick! Ack, allenast hans starka hand ville
lyfta hennes huvud och lägga det tillrätta mot
kuddarna, skulle hon ödmjukt tacka honom. Bröte han
blott den ringaste blomma för att glädja henne,
skulle hon förnimma denna fattiga omsorg som ett
sällhetsrus.
”Ah, båten! Han! Han!”
Hon orkade icke gå honom till mötes, men satte
sig mödosamt upp och hälsade som den trötte
ökenvandrare hon var, oasens vederkvickande källa:
hans ungdom, hans styrka, hans malmdjupa röst.
”Förlåt mig, som drager er från Sjös härlighet”,
bad hon.
”Jag kommer med tusen hälsningar från
grevinnan. Hon vill snarast avlägga er ett besök.”
”Ah grevinnan! Ni är mycket intagen i henne.”
”Hon är en ängel.”
Hedvig tryckte hårt händerna mot hjärtat. En
gång för icke länge sedan hade hon själv sagt sig
detsamma. Hon hade lovsjungit med diktens rikaste
ord väninnan, vilken hämtat henne åter till de
angenäma förströelserna, det behagliga umgänget, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
