Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”För visso nej.”
Men han vände bort huvudet som för att slippa
se henne.
Då slog bitterheten ånyo ut i vild, svartsjuk
ångest.
”Hon, som haft så mycket att beställa med
troll-packor, har fällan lärt av dem att förhäxa er.”
”Men min fru! Intet ont ord bör ni...”
”Åh, ni känner henne inte. Ni vet törhända inte,
att hon är syster till en kunglig mätress, och att hon
är nog lågsinnad att icke blygas över denna
skamlösa person. Varför? — Därför att hennes hjärta
också är förgiftat av syndiga sentiments.”
”Stilla er. Ni rasar ju er själv till men”, sade
Fischerström kallt, men han tog dock sin näsduk
och torkade Hedvigs svettdrypande panna. Och när
han såg vilken värld av kärlek, som flammade upp i
hennes ögon, kunde han ej förhindra sina egna att
tåras. Stackare, tänkte han vekt, stackare, som nött
ut allt utom känslans eld.
”Ni hyser miskund med mig.”
Bruten och matt ljöd den trötta rösten. Han
måste svara:
”Ja, dyraste Uranie, och jag skattar mig lycklig,
om ni skänker mig en — en systers blida
tillgivenhet. Jag är allenast en vanlig jordemask, som edert
illustra snille kan trampa under fotterna. Jag ber
eder, gör det icke! Fatta med er själs visshet min
désir att vara eder till hugnad i lidandet...”
Han hade äntligen talat sig själv varm och skulle
11—Det brinnande hjärtat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
