Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säkerligen inspirerad fortsatt länge, om inte Hedvig
vinkat avbrytande.
”Jag orkar inte med era tomma komplimanger,
min herre.”
Hon lade den skälvande handen över ögonen.
Två dagar senare mottog Fischerström en dikt,
vilken han först ämnat slänga oläst bland skarn och
skräp, ty han kände igen den vårdade picturen,
änskönt intet angav, vem auktor var, men en
blandning av fåfänga och kvarblivet intresse förmådde
honom att genomögna de många verserna. Som en
våldsamt frambrusande ström av smärta ilade orden
förbi hans blick — också förbi hans inre. Och vid
de sista raderna satte han i marginalen en svordom.
Hon var galen som kunde skriva något så ridicult
som:
”För må min sorg mit lif förstöra
Än gå i tvungen wänskap in;
Du kan min sällhet icke göra,
Om jag ej högst kan göra din.”
Han finge bli sparsam och förnuftig med sina
visiter hos den luggslitna herdinnan. Visst skänkte
hennes sällskap honom mycken douceur och hennes
esprit var honom till stor fägnad. Men hon blev
vedervärdig, när hon inbjöd Kupido till en jaktmark,
där skytte bättre passade Charon, och han ville icke
uppmuntra en stupiditet, som skulle utskrattas av
alla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
