Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hedvig stannade i det gemak, som låg utanför
gula förmaket; i skydd av dörrens
sammetsdraperi-er kunde hon se ditin på den tableau vivant, vilken
grupperat sig framför den stora, öppna spisen.
De främmande statisterna ägnade hon föga
uppmärksamhet. Hennes glödande blick fängslades
genast av grevinnan Karin, vilken satt i en
högkar-mad länstol, vackrare, älskligare än någonsin och
ingenting mindre än en vissnad ros. På en pall vid
hennes fötter halvlåg Fischerström och såg förtjust
upp i detta livliga, själfulla ansikte, vilket just nu
strålade av ungdomsglad iver.
Hon berättade något med sprudlande vivacitet,
och det silkesnystan, vilket hon troligen nyss fått
färdigt — den galante intendenten hade väl hållit
dockan — bollades lekfullt mellan hennes vita
händer. En och annan gång flög det över i hans och
kastades tillbaka med skälmaktig och dock
vörd-nadsfull förtrolighet.
Endast ett par minuter hade Hedvig ärnat töva
härute i gömslet, men med ens sjönk hon ned på
stolen bakom den öppna deuxbattangen och lade
händerna för ansiktet. Han, den ende hon frågade
efter, skulle överraskad, törhända vredgad se henne
an, när hon störde idyllen vid brasan. Så utanför
lyckans yttersta periferi som i denna stund hade hon
aldrig varit. Mellan henne och världen, som var
han, mellan henne och mänskligheten, som var han,
fanns blott ångestens bristande bro, överkomlig
endast av kvalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
