Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krafter avtogo, och vilket annat företräde framför
Uranie än kroppens skönhet kunde Fischerström ge
henne ?
En tömulen februaridag, då ensamheten på
Lugnet föreföll outhärdlig, och då hon stirrat sig sjuk
på det vita slottets stolta resning, beslöt Hedvig att
bege sig över dit i den tidiga skymningen.
Grevinnan visade henne alltjämt vänlighet, ehuru
hon blivit mera tillbakadragen, då hon kände sig
sårad av sin grannes taktlösa utfall.
Men ett glatt välkommen skulle hon förunna
henne, och det var också i en blitt försonlig
stämning Hedvig lät betjänten föra sig uppför den breda
mattbelagda trappan, belyst av en ofantlig takkronas
glimmande, men också rykande lågor.
Greven var bortrest, hade gubben Davell bugande
underrättat fru Nordenflycht om, men grevinnan,
hennes nåd Ribbing, fröken Falkenberg och
intendent Fischerström sutto vid skymningsbrasan i gula
förmaket.
När Hedvig föreställde sig dessa glada, nöjda
människor samlade i förtrolig krets, erfor hon en
kväljande, modlös olust att närma sig dem. Hon
stod utanför livets pastoral och kunde icke skänka
bagatellerna ett uppmuntrande löje.
”Han behöver inte anmäla mig, Davell”, sade hon
tvärt. ”Jag kan göra min entrée sans ceremonie.
Vänd han om till ljussax och snusdosa.”
Davells lydiga lakej rygg kröktes djupt, och hans
lika lydiga fötter i de breda skoma med blanka
spännen vände ljudlöst om till solituden i den höga
vestibulen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
