Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dött efter en svår sjukdom. Det var endast en
månad efter det förfärliga besöket på Sjö, och den
stackars herdinnan kunde ej frigöra sig från
samvetskval. Ingen kom för att lisa hennes ångest, och
slutligen blev den hetsande smärtan henne
övermäktig.
Hon hade en tidig, bitande blåsig och kall
morgon halvklädd rusat ned till stranden för att kasta
sig i vattnet och befria sig från en olidlig tillvaro.
Under några korta ögonblick hade både kroppens
och själens plågor släppt henne inför förintelsens
ljuvliga ro.
Men — hon hade ryggat tillbaka, skrämd av sin
skeptiska tro på evigheten. Om ett nytt liv väntade
henne i en härlighet, hennes imagination aldrig räckt
till att fatta, finge hon icke klippa själens vingar och
ge sig själv fördömelsen.
Hon hade kastat Hg omkull på marken och ropat
högt i förtärande vånda, men endast vindens och
vågornas röst svarade henne.
Vem, som funnit henne och återfört henne till
ofridens hemvist, Lugnet, hade hon sedan aldrig
eftersport.
Sjukdomen avklädde henne för en tid det
psykiska lidandets tvångströja, och nu var hon så matt,
att hon icke orkade känna förtvivlan. Till sist hade
hon fått arkiater Bäck att förstå, det han gjorde
henne en otjänst med att uppehålla kroppens
funktioner. Livets elände hade hon smakat intill den
bäskaste dräggen, och den stäckta längtan, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
