Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverens. De följde honom ned till ångbåten med
en bår, som de i granskapet togo. Nedkommen till
fartyget, höll Albert på att icke träffa den han sökte.
Med en liten häpenhet såg han sig om i skymningen
efter det chaira hufvudet — det fans ej. Till sluts
upptäckte han likväl framme på däcket — Sara
Videbeck i hatt. Ehuru de begge karlarne med båren
väntade på ordres, kunde han likväl ej hindra sig
ifrån att några ögonblick stå och betrakta sin
förvandlade vän. Väl hade han i dag på morgonen
haft en anblick af samma person för sig, några
minuter: men han hade då sett henne utan intresse.
Nu — är det hon? tänkte han. Mamsell ville han,
förr en gång varnad, icke alls anse henne för. Men
den nätta, hvita kambrickshatten satt ganska behagligt
på det täcka, fria hufvudet; och några smakfulla
mörka lockar hängde också på hvardera sidan vid
tinningarne, alldeles som rätt och billigt var. Albert
pekade åt karlarne, hvartåt de hade att gå. Sara
sade med tonvigt på fjerde ordet: »det här är våra
saker; var rädd om dem, att de ej skafvas på båren.»
Ingen fara, söta fru, sade den ena bäraren.
»Säg sjelf, anmärkte den andra, hvilket frun är
ömmast om, så skola vi lägga det på båren öfverst.»
Albert smålog för sig sjelf, men såg en ganska
syrlig och sträf mine i Saras anlete. De kommo i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
