Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
däck med förkärlek fästat sig vid, stundom lyft på,
makat, jemkat o. s. v., hvilket en bra karl aldrig gör
med annat än egna tillhörigheter.
Albert gick sannerligen utföre och tog sig ett
glas punsch. »Mamsell, låt mig beskedligt få två
glas till, och ställ dem på den här lilla brickan; jag
skall bära dem sjelf, så besväras ingen.» Skänkmamsellen,
glad öfver en så mild tonart ifrån en förut så
sträng resande, gjorde hastigt som befaldt var.
Albert tog sin bricka, bar den, sedig som en kypare,
uppför trappan, och gick bort till fören att bjuda
sin reskamrat. »Är det carolina?» frågade hon. »Jag
dricker ej punsch.»
Drick nu ett glas punsch för min skull i afton,
det blir svalt i qväll. Han är fin och god.
»Bra!» sade hon, sedan glaset var tömdt. »Albert,
det här är bättre än carolina.»
Det är just hvad jag alltid påstått, svarade
sergeanten och tömde det bredvid stående.
Nu smällde kanonen salut från Arboga stad, och
ångbåten lade till vid högra stranden, såsom öfligt
var, nedanför Lundborgs gård.
Sergeanten, vig, hurtig och vid ypperligt humör,
var den förste, som hoppade i land. Efter en
liten omskådning på närmaste gata, träffade han tvenne
sysslolösa Arbogamenniskor, med hvilka han snart kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
