Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
obrukad: hon skulle derigenom fått underliga tankar
om oss.
Albert tog på sig sin rock, nalkades dörren och
sade: »jag skall gå ned och se efter, att de spänna
före.»
Han gjorde så. De beställda hästarne hade
ankommit; också en parvagn, hö och halm hela
bottnen full, samt två sittser, bestående af vanliga hårda
bondstolar. »Hon tycker ej om de här bondsakerna,
hon, det har jag hört: gästgifvaren måste låna mig en
sitts med dyna,» sade han för sig sjelf.
Han gick, och efter en stunds parlamenterande
fick han en sådan: den bands med nya grimskaft fast
öfver framvagnen. »Men,» tänkte Albert åter, »här midt
öfver axeln emellan framhjulen skakar det förbannadt.
Det är bättre, att bonden sjelf sitter der och kör,
och vi sätta oss i eftersittsen midt emellan axlarne,
der. Annars är jag sjelf mest road af att köra och
sitta längst fram; men Gud vet om hon blir glad åt
att hafva hästsvansarne så nära sig: nästan ända in
på fötterna. I synnerhet då det bär utföre och
hästarne hålla igen, har man dem ända upp i knäet på
sig. Sådant roar mig; men hon, tror jag säkert,
muntras icke af så landtliga upptåg: jag skall gå upp
och fråga hvar hon vill sitta.»
Sergeantens artiga omtänksamhet gick här
kanske ända till barnslighet. Emellertid hade han opp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
