Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi få tacka hvarann hjertligt före, menar jag, och
som inga pengar kunna gälda.»
Den tår, som härvid hängde glänsande på det
yttersta af hennes långa, mörka ögonhår, föll likväl
icke ned; den drog sig småningom åter in i ögat.
Således, utan att det vardt gråt utaf, ökades blott
blickens sken, och den glimmade öfverjordiskt.
Albert började fatta, att det alls icke var lågt
gjordt, att emottaga de der pengarne. Han tog dem;
ja, han gick till och med så långt, att han helt
noggrannt, likasom fångna ur krämarhand, räknade dem.
Han fann summan riktig, och bjöd till att yttra helt
kallt och bastant: »du har räknat rätt, Sara.»
Hon förstod den seger, han vann öfver sig, och
belönade honom med en egen slags nick: det viste
jag, sade hon, men det skadar icke att två addera;
det blir då alltid dess bättre gjordt. Härmed tog
hon sin långa fläta, ring-lade den nätt under kammen
i nacken, satte hatten på och nalkades dörren.
Sergeanten glömde fråga om sittsernas läge. De
kommo ned på gården och tillsade skjutsbonden att
gå upp efter sakerna. Han gick och kom ned med
det ena efter det andra, hvilket allt Sara ordnade i
den långa vagnen, under det att Albert gick in till
gästgifvaren, betalade och skref i dagboken.
»Pass skulle väl också ses,» yttrade värden, »men
för herrskapet kan det icke behöfvas.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
