Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Likväl få vi akta, att det icke må gå sönder för
oss af alltför mycket nit. Det är hälften vunnet, att
taga sakerna lätt och klokt, vet du; rätt och slätt,
Albert. Och det är just så man kan taga dem, när
man riktigt håller af hvarann.
Sergeanten förstod henne icke alldeles, men
smekte det vackra hårfästet vid hennes panna.
Fortfar, Sara! du skall tala först.
Hon upplyfte sitt hufvud ifrån hans bröst,
hvaremot det hvilat litet, betänkte sig en smula, men sade
dock: »Efter det så är, att du håller af mig och jag
dig, så hafva vi ju det gemensamt? Det är mycket
det, Albert. Och det är mer än många hafva. Men
taga vi oss före, att äfven hafva en hop annat
onödigtvis gemensamt, så skall jag berätta dig hvad deraf
följer. Skulle du taga mitt lilla hus, min näring
mitt bohag och penningar — obetydligt, men som
jag kan hafva eller få — ja, jag vill icke neka för
dig, att jag kunde börja bli förtretlig. Ty kanske
förstår du icke att sköta sådant? Jag gissar du vet
icke det sjelf ännu, efter du ej försökt hafva hus och
yrke: åtminstone vet jag icke det. Och det är
mycket möjligt, att min oro vore orättvis, och att du
skötte allt ganska bra; dock skulle den oron,
Albert — ja, jag skall tala om för dig, att så fort du
märkte dylikt hos mig, så blef du rasande. Då gick
jag för mig sjelf och gnagde på mina hemliga tankar;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
