Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hjerta draga öfverens, åtminstone så pass mycket
som behöfves, hvilket alltid hjelper der det fins.»
Hoplästa? hvad menar du med det?
»Att man läst öfver dem, vet jag. Kära Albert,
signerier tjena till intet. Man måste en gång komma
derhän, att i denna sak, som i alla andra, söka hvad
som verkligen tjenar, och ej bygga på det odugliga.
Deraf blir icke blott olycka, utan, hvad värre är,
riktiga laster. Ty, så fort man icke älskar hvarann,
så är det en riktigt ful last att —»
Signerier? Men jag tycker rätt mycket om en
vacker bön — sådan par exemple, som brukas när
två —
Sara såg upp med ett underbart uttryck. »Gud
är mitt vittne,» yttrade hon, knappt hörbart, men
med den renaste stämma, »Gud känner, att jag älskar
böner. Och jag gör dem, Albert, och jag tänker
göra dem. Men ack, icke nyttjar jag böner till
sådant, som de icke tjena till; ty det är signeri och
tomma ljud, om icke ännu värre, nemligen hädelse.
Böner? O min store Gud? Ej den vackraste bön
förvandlar hvitt till svart, eller svart till hvitt. Om
två stå bredvid hvarann och ljuga redan då ett tycke
för hvarandra, som de icke hafva, icke gör bönen
lögnen dervid till sanning. Eller om de icke då stå
och ljuga, men likväl lofva sådant, som det händer
att det sedan alls icke står i deras makt att hålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
