Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke afböjes det genom någon läsning öfver dem?
Och det som oftast inträffar, nemligen, att de
sedermera icke hålla hvad som blir dem omöjligt att
göra, men likväl med skenet låtsa så, till ökad plåga
och lögn, hvad uträttade väl då den arma bönen på
förhand? icke hindrade den att så går? Och när
de så ändå fortfara med hvarann, blifva de allt
mera grofva till själ och kropp — ja, riktigt
liderliga, det måste man tillstå — och till sluts sådana, att
de icke mer alls kunna fatta hvad vackert och rent i
verlden är, eller förstå något i grunden klokt om
menniskan, ehuru man läst öfver dem. Det ser man ju
jemt, och det kallar jag oseder. Albert! icke är det
värdt att heta god, ädel eller lycklig, om man icke
är det. Och aldrig är det värdt att till vinnande af
en sak bruka annat, än det man vinner honom med;
så tycker jag. När det fattas mig olja till kitt, icke
ställer jag mig då och läser öfver kritan; utan jag
går ut och skaffar mig olja, som jag blandar i kritan,
och det hjelper. Jag brukar aldrig signerier, Albert;
fast flere i Lidköping kasta saltkorn i ugnen, när de
hafva tandvärk, och stöpa bly öfver sjukt folk, och
sätta stickor i trän: och ibland säga de, att de
blifva friska, som väl kan hända, fast det icke sker af
stickorna, tänker jag. Så, Albert, träffas ock
hoplästa, som äro rätt sediga och lefva väl; men det
kommer icke i sjelfva grunden af läsningen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
