Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han tryckte henne till sitt bröst och svarade: vi
äro på vägen.
»Blott på vägen?»
Nej framme — om —
»Albert!»
Berätta mig, Sara, oförstäldt — du talade nyss
om huru menniskan af inre bekymmer och själens
plågor kan blifva ful; och det hade du visst rätt uti.
Vi skola låta bli sådant. Men Sara, säg — du kan
ej någonsin bli ful? Det syns mig omöjligt —
Till själen, Albert, behöfva du och jag aldrig
blifva fula: och det tycker jag gör tillfyllest. Men till
kroppen vet du väl, att då man blir gammal, så —
äfven utan att plågorna tära.»
Hvad betyda åldrade drag, då en god och sann
ande speglar sig rent i ögon och alla lineamenters
uttryck. Det är af denna himmel jag drags och
hänrycks.
»Så tycker äfven jag. Gudskelof, du är icke en
narr, Albert.»
Och äfven kroppens drag förfalla sent, först
ganska sent, så framt en god, liflig och verksam ande
bor i dem. Så tror jag, Sara.
»Det har jag sett på moster Gustava,» inföll hon.
Låt oss då hafva det så, Sara, att hvar och en
af oss styr för sitt. Jag skall icke låta dig hafva hand
öfver mitt, likasom du icke gifva mig makt öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
