Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ditt. Vi skola endast hafva vår kärlek gemensam.
Men tänk, om endera af oss kom i behof, så att det
egna icke förslog till lif och uppehälle?
»Vill då icke kärleken gifva bistånd?» frågade
hon och spratt upp. »Komme du i nöd, Albert,
skulle icke jag skänka dig af mina medel, så länge
jag hade, och jag fann att du ej vore en förskingrare,
en usel en. Och blef jag mycket fattig, så kan det
ju äfven hända, att du — att du skulle vilja skänka
mig något?«
Gud, så du frågar, Sara! Men när det är så
oss emellan på begge sidor, hafva vi icke redan då
våra medel gemensamma?
Nej, det är en himmelsvid skillnad. Om jag
skänker dig en gåfva, i penningar eller annat, så gör
du sedan dermed och handterar det allt som du vill.
Deraf kan ingen förargelse uppstå; det blir ditt,
likasom det du hade förut; och frågar du mig till
råds om handteringen dermed, så skall jag svara dig,
och du gör sedan ock med rådet efter som det synes
dig bäst. På det sättet är du, oaktadt skänken, lika
fri, oförryckt och oförstörd. Likaså, om du vill
förära mig något, så måste du gifva mig det på samma
villkor, som en ren och älskvärd skänk, till glädje
och gagn, den jag får vända och nyttja som jag
behagar och behöfver. Sådana gåfvor och gengåfvor
äro då en hjelp åt menniskan, men icke ett ömsesidigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
