Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utförande af förrättningen. Kistan gick omhvärfd af de
menniskor, som varit glasmästarenkans arbetare på
verkstaden, och hvilka, sällan vane att gå i svart, nu
syntes dåligt utstyrda i till en stor del lånade,
åtminstone urvuxna kläder. Men allas ansigten hade,
då Sara såg dem träda förbi, burit spår af blekhet,
insjunkenhet: »hafva de farit så illa under de tre
veckor jag varit hemifrån? nej! det måste betyda sorg
eller andakt», hoppades hon. Kistan befann sig redan
långt inne på kyrkogården, då dottren med vacklande
steg äfven försökte alt våga sig ditin.
Hon blickade rundt omkring derinne. Ingen
menniskohop fans samlad, i hvilken hon kunde blanda
sig, för att på detta sätt våga nalkas närmare till den
uppkastade jordhög, hvarpå hennes stirrande ögon
stodo. Hon drog sig således afsides bort till en hög
grafsten, under ett träd. Bakom den skymd sjelf,
kunde hon ändå få åse sin mors sista — enda —
heder. En matt ringning börjades med kyrkans minsta
klocka, presten uppslog handboken, klockaren tog
upp sin psalmvers.
Vid dessa ljud sjönk Sara på knä i gräset vid
den aflägsna grafstenen; tårar kommo i strida svall,
hennes hufvud darrade ända ned emot blomstervallen
och hennes händer emottogo den fallande pannan.
»Min mor! min mor!» utropade, hon högt, ty hon
viste, att ingen dödlig hörde henne här. Ett saligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
