Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edens betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Såg ni inte att han gick över på osten å att dä skulle
bli väder, dårar?
Det dröjde inte länge förrän vi sutto i torra
kläder framför en brasa med en kaffekokare på, jag i
Långkalles sjöpäls och sälskinnspjäxor.
Livet började arta sig gott och ljuvligt.
Då öppnas dörren och en liten man kommer in
— Karlsson!
— Ä dä folk i sjönöd, Österlund? frågade han.
Eller ä dä dom som ska jaga fågel? Ja hörde just
som ett buller utifrån å klädde på mej å kom ner te
brygga! Men där va ingen, å då så gick ja hit!
Ljuset från brasan fladdrade över både onda och
goda. Gubben Österlund satt vid spiseln jättelik och
bra och spottade tobak i glöden. Men han svarade
icke på Karlssons tilltal.
— Kalson vill ha en kaffegök, förstås! sade
tullvaktmästaren vanvördigt. Dä ä nordlig, å han luktade
spriten, förstås! D’ä märkvärdigt, va Kalson har för
en lukt! För kokar di kaffe nånstans mellan Landsort
å Arholma så har Kalson alltid god vind dit. Där dä
finns nåt kvar på botten i en putelj. Men inte var dä
väl för å rädda liv som Kalson steg opp och klädde
på sej?
— Dä va inte för brännvinets skull, eller
kunjakens, ja steg opp, men en ska väl vara människa!
sade Karlsson icke utan en viss ilska i rösten.
— D’ä rätt, Karlsson, en ska vara människa och
i åthävor funnen som en människa — å dä ä just va
du ä, Karlsson! sade gubben Österlund och växte
där han satt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
