Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Att flyga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skogarna verka som håriga skinn av förhistoriska
djur
Och skärgården! Hur mäktigt vacker är den
inte. Här ligger den verkligen som ett geologiskt
och geografiskt faktum, översiktligt och klart som
ett vetenskapligt föredrag av någon välvillig gud som
vill avslöja och inte dölja. Flyg och se! Stig och
beundra! Stig högre och bliv tacksam!
Åter vet jag inte var vi äro. jag ser på
kompassen igen. Det där borta är väl åt Rådmansöhållet
och det där som försvinner längst i NNO är väl
Arholma och Grisslehamn. Det är något disigt däråt.
Men det där måste vara åt Sandhamnshållet med
Bullerön och alla härligheter.
Dock — jag får inte fördjupa mig i gissningar om
något! Jag är kommen hit upp för att njuta och
denna stund är bestämd just åt mig sedan världens
skapelse. Det är alldeles nödvändigt och riktigt och
oundvikligt att jag är här uppe just nu.
Vi gå norrut. Plötsligt höjer Krokstedt vänstra
handen, troligen ett tecken att jag skall observera
något framför mig. Det enda tecken vi kommit
överens om är att jag skall dunka honom i ryggen, då jag
vill gå ned.
Men det tecknet skall han vid Gud inte få
uppleva.
I nästa ögonblick äro vi över ett molnlager.
Jorden försvinner eller skymtar endast flyktigt som något
mörkt genom revor i det vita vaddtäcket. Om några
sekunder finnas inga revor mera. Allt under oss är
vitt, mjukt, slätt, oändligt. Det påminner mig om
något av Doré ur Dante, men är mycket större,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
