[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom golvet. Men jag var arg som ett bi och gned
min värkande arm. Bakom mig hade jag ju för
resten en avsevärd del av en gillande studentkår.
Fönstren skallrade av deras vilda glädjeyttringar.
— Vad har ni gjort för nånting? frågade
kommissarien.
— Det är konstaplarnas sak att upplysa om!
— Tag ingen ton här! Det passar inte! Vad
har han gjort?
— Han har släckt en lykta, sade Morin och
Folkjern med en mun.
— Vet ni inte att det är o—för—skämt gjort
att släcka lyktor? Vet ni inte det? Svara!
Min ilska steg med smärtan i min arm och
kommissariens höjda röst. Jag svarade med
självkänslan hos en tjuguårig och fri student som väl kände
de privilegier som då åtnjötos av akademiska
medborgare till skillnad från brackorna.
— Jag har inte tid att stå här och ta emot
moralkakor av er. Moralkakor ligga inte inom er
befogenhet. Ni har bara att skriva opp mitt namn
och adress.
— Jag säger: ta ingen ton, för sådant kan vi
kväsa. Vad heter ni?
— Albert Laurentius Johannes Engström,
östgöte, bostad Övre Slottsgatan 1. Nu har jag
ingenting mer att göra här. Adjö!
— Å — det — var — en — fräck — en!
Konstapel Morin, visitera honom! Han får stanna
kvar här i natt!
Jag darrade av raseri, men resonerade som så:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
