[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu har Pettersson förgått sig. Han vet mycket väl
att jag inte behöver stanna i kurran över natten
och att han således inte har rättighet att låta
visitera mig. Men det är klokast att låta honom göra
det så har jag ett hak på honom. Alltså:
— Var så god!
Men Morin, som ständigt uppträdde eller ville
synas uppträda som formalist, vågade invända:
— Nog för jag kan visitera honom, men ska inte
ja å Folkjern gå tebaks te våra pass? N:r 7 å 12 ä
ju därinne. Han glodde på en dörr till höger.
— Alldeles rätt, Morin, alldeles rätt! Han ringde
och två yrvakna konstaplar trädde ut gäspande och
kliande sig.
— Visitera den här herrn!
N:r 7 och n:r 12 började visitationen och funno
ingenting farligare än en silverrova och en näsduk.
Men när den ene lagade sig till att undersöka min
ena byxficka, sade jag stopp!
— Innan de undersöker min högra byxficka, vill
jag räkna mina pengar, för dom har jag där.
Kommissariens gap öppnade sig långsamt vid
denna fräckhet, medan jag drog upp några
kopparslantar och räknade dem på bordet. Det var 12 öre.
— Seså, nu går det an att fortsätta visiteringen!
— Å — å! Kommissariens ansikte blånade av
ilska. Å — å — det — var — det — fräckaste —
jag — hört! För in honom! Genast!!
Han gick upp i falsetten och väste fram det sista.
— Hör nu Pettersson, sade jag, och Anden ingav
mig att tala lugnt och behärskat och med
övertygande tonvikt på vart ord, hör nu Pettersson, gör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
