Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guds port
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
335
JULOTTAN
om först. »Har ni fått någon läxa i kristen-
dom till
morgon r»
»Jo, då», viskades det och en flicka kom
fram med en bok och visade ett stycke.
»Jakobs dröm», stod som överskrift.
Nästa dag satt Herbert där inför barnen
igen. Allt vad han mindes från sin egen
skoltid och allt sitt teologiska vetande om Jakobs
dröm hade han samlat ihop. Men han såg
själv, att det var tämligen magert, det han
"Vill han läsa biten för i dag?"
hade att komma med, men något var det ju
alltid.
Nå, han skulle låta barnen berätta sagan
•— nej, det var väl inte värt ändå att kalla
den så — berättelsen först. Och se, det var
tydligen något, som de förstodo sig på! Tio
ivriga, små händer viftade. Lärarinnan hade
berättat så livfullt för dem, att de tyckte sig
se alltsammans.
»Och så fick han se en port, som var
öppen. Och det var Guds port», berättade en
»och så änglar, som gick — —»
Så hade en annan genast något mer på
hjärtat.
»Nå, du då?»
»Det finns alldeles riktigt en sån’ där port
hos Gud.»
»Och han är öppen jämt.»
»Fast’ det är inte alla, som kan se den. Men
den finns där ändå. Och när vi ska’ gå in i
himlen, så ska’ vi gå genom den porten.»
»Men till slut ska’ Gud stänga den.» —
Det var de små i första klass, som visste
så mycket. De större tyckte nog, att de voro
bra barnsliga och skämdes å deras vägnar.
Allt det där hörde väl inte till läxan!
Herbert tappade bort all sin teologi. Det
kändes riktigt obehagligt. Guds
port! Han kom alltför tydligt
ihåg, vad han hört genom
brädväggen — —
Nej, nu fick det sannerligen
vara nog!
»Stå, nu ta vi rast!»
Hela dagen ringde de orden:
»Guds port» i hans inre. Äsch,
dumheter! Han skakade det av
sig. Men ett, tu, tre var det där
igen.
När han gick från skolan den
dagen, var det med ett stilla tack
till Försynen, som ställt det så,
att han inte kommit in på
seminariet den gången, han sökte dit.
Men om han bleve präst?
Kanske skulle det kännas lika dant?
Och den ångesten, som kunde
komma över honom, då han satt
i kyrkan ibland och tänkte sig
själv som prästen därframme,
kom med fördubblad styrka. Det
gick inte att resonera bort den.
Tänk, om han en gång
hamnade i en sådan här fjällbygd!
Instinktivt kände han, vad Mor Britta
väntade av honom, bara för att .han skulle bli
präst. Kanske var det så folket i gemen
tänkte sig en präst! — —
Herbert for ner till kyrkbyn och var borta
ett par dar för att komma ifrån tankarna. På
vägen tillbaka till Fjällbäck råkade han
förkyla sig, fick feber och måste krypa i säng.
Mor Britta pysslade om honom och ordnade
så gott hon kunde. Hon tordes då rakt inte
lägga sig den natten. Tänk, om han behövde
hennes hjälp! Så satt hon så troget där vid
sängen. Fram på natten började han yra.
Hon hörde, hur han pratade än med far och
mor, än med kamraterna. Gång på gång fick
han ett så ängsligt uttryck i sina ögon, han
tittade sig omkring och undrade: »Porten?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
