Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Då far kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
341
JULOTTAN
annat att tänka på. Men där innerst inne
hade dock under alla åren funnits en
trånande längtan som ett dovt tryck i hans bröst.
Men nu kunde han inte stå emot längre. Nu
måste han hem, hem till jul. En mäktig oro
drev honom. — Hans stora dröm skulle bli
verklighet.
Tänkt och gjort. Dagen före julaftonen
stod han också på den stora ångarens däck
och såg den första
blå aningen av
hemlandets holmar
och skär stiga
välkomnande till
möte borta vid
fjärran synranden.
Men först vid
middagstiden
dagen efter närmade
han sig den stuga,
där ■han för så
många år sedan
lämnade sin maka
och lille son. Hur
skulle han nu finna
dem? Det var med
stor spänning och
hjärtats oro, han
emotsåg svaret på
denna sin
spörjande fråga.
Men nu var han
snart framme vid
den utskjutande
bergkanten, där
stigen gjorde en
tvär krök, och där
skulle han se stugan skymta i dälden.
Visserligen var ej stigen så upptrampad som förr.
Ingen hade gått här under den sista tiden,
men Roland fäste sig ej stort därvid, upptagen
som han var äv andra tankar.
Nu var han äntligen vid stigens krökning
och lät blicken spejande glida över
skogsgläntan mellan de snötyngda träden. Men
undrande stannade han . . . Detta var då högst
egendomligt . . . ’Här borde ju stugan synas.
Men hur han än spejade och spanade, kunde
han inte upptäcka någon.
Spörjande såg han sig omkring. Jo, han
måste vara på rätt stråt, därom kunde icke
råda något tvivel. Han kände så väl igen
platsen, trots de år som gått.
Med dröjande steg fortsatte han därför sin
"Kom en flicka med ett paket under armen —
vandring. Nu var han framme. Här fanns
grinden och gärdesgården. Men stugan . . .
stugan, den var riven och borta.
Länge blev han stående invid stugans
skövlade tomt försjunken i tankar och
funderingar. Tänk om hans kära voro döda. Oron
blev allt större, och allt starkare ljödo nu
anklagande röster i hans inre. Vad hade han inte
försummat och brutit under de gångna åren.
Slutligen vände
han dock för att
uppsöka närmaste
granne. Han måste
ju ha klarhet.
Strax han kom ut
till stora vägen
igen, mötte han så
en gammal
ungdomsbekant. Av
denne fick han nu
veta. vad som
timat och hänt,
medan han varit
borta.
Det var nu två
år, sedan hans
maka dog. Under
sista tiden hade hon
varit sjuklig. Hon
hade lidit av ett
svårartat hjärtfel,
och slutligen hade
hon hamnat på ett
sjukhus, där hon
efter någon tid
avlidit. Träget hade
hon alltid arbetat
och strävat för sig och sitt barn. Hon
hade också lämnat en liten summa
penningar efter sig till sin sons uppfostran. För
denna hade sedan Per Mattsson åtagit sig
Ulrik. Han var ju släkt med honom fast på
långt håll.
Detta var för Roland ett hårt slag. Hans
maka var död, henne som han dock älskat så
högt. Var det inte för henne han arbetat och
sparat . . . och nu var hon död . . . borta för
alltid. Han kunde knappast fatta det.
Var hade han haft sina tankar? Varför
hade han inte skrivit under de år som gått?
Ja, varför? Detta tedde sig nu för honom
som en gåta. Vad han förut tyckt vara ett
tjusande mål hade plötsligt blivit en
anklagelse mot honom. Hans stora dröm var slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
