Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En nyårsdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag skuld till någons ytliga kristendom. Hör
du det. I.ova mig det, Åke. Säg att vår tro
håller inte i döden. Kanske kan jag aldrig
själv säga dem det.»
Åke lovade gärna.
Göran kom hem och i säng så fort sig göra
lät. Ompysslad blev han på alla vis. Men det
hjälpte inte. Först hade han frosskakningar,
och sen grep honom febern med sin heta hand.
Det blev lunginflammation.
"Han skyndade — så fort han orkade —.
I postmästarens trevliga våning samlades
ungdomarna. Stämningen var dämpad. Man
hade sport olyckstillbudet, och Göran var
föremålet för allas samtal. Husets unga
vardinna hade svårt att behärska sig. O, så
mycket gott de hade att säga om Göran! Han var
bestämt medelpunkten i hela kretsen. Så
hördes det.
»Vi få väl hoppas, att Gud har mera
användning för Göran här nere. Men tank så
gott, när döden kommer, ha det som vår
käre Göran.» Det var sekreteraren i
ungdomsföreningen, som yttrade dessa ord, just då
Åke inträdde. Nu avstannade samtalet, och
intresset samlade sig kring Åke, Goråns
raddare. Förr hade man knappt lagt märke till
den tyste och tillbakadragne Åke. Men i dag
var man idel intresse. Åke hälsade och blev
varmt välkomnad av värdfolket. Nu skulle
man väl få riktigt reda på, hur det hela gått
till, samt hur det nu var med Göran. Åke blev
inbjuden att sitta mitt i soffan och frågorna
formligen haglade.
»Tack», sade Åke allvarligt. »Jag skall gå
med detsamma. Det ser visst inte bra ut med
Göran. Det var bara en hälsning han ville jag
skulle framföra till er i kväll.
’Hans tro höll inte i döden’. Det
var bara detta han ville jag skulle
säga er.»
»Det blev dödstyst i rummet.
Åke ursäktade sig, tog avsked och
gick. Men Guds Ande stannade
kvar i unga hjärtan. Höll inte
Görans tro i döden? Hur skulle det
då varit för mig? Den frågan steg
upp i allas inre. Det blev ett
nyårssamkväm hos postmästarens,
som många säkert med glädje få
minnas i evigheten. Där blev en
uppgörelsens stund mellan Gud och
mången ung själ. Där blev bön
och bekännelse, tårar och
lovsång.
Göran blev förd till dödsflodens
rand. Åke satt nätterna igenom
vid hans bädd. Det var
evighetsstunder för dem båda. Åke
brottades med Gud i bön för vännens
frälsning. Men o så mörkt det var
för Göran! Oroligt kastade han
sig av och an i feberfantasier.
»Min tro håller inte, jag går
förlorad.» Det kom så hemskt om
och om igen från den sjuke.
»Men Jesu blod håller», viskade Åke lika
ofta och smekte vännens hand. Då kom
medvetandet tillbaka för några ögonblick.
»Men inte för mig», stönade han.
»Jo, just för dig, käre Göran», kom det
sakta från Åke.
Gud höll verkligen dödsängeln tillbaka. Han
skulle använda Göran i sin tjänst till själars
frälsning, då han blivit skickliggjord därtill.
Ty det var inte samma Göran som gick ut i
livet efter denna upplevelse. Nu vilade han
på blodsgrunden. Den skulle hålla inför
döden också, därom hade han fått salig
förvissning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
