Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ryslig förklaring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drar du sedan kårlek, ömhet och tro! Hvera af er två
har egentligen framkallat det andra: hon,’ som lydfde en
sträng och obeveklig fars hotelser, eller du, som
handlade fritt och emottog en brud, utan att veta om hon
älskade dig?... Nu, då de alltför naturliga följderna af
ditt obetänksamma handlingssätt visa sig, nu riktar du blott
emot henne din vrede och din härad. Du vill
öfver-lemna offret af en fars dispotism och din egén
liknöjdhet, utan barmhertighet, åt verldens förakt och
skadeglädje; under det du likväl sjelf gjort dig skyldig till
samma fel, som det, för hvilket du anklagar Gerda. Hon
har endast förblifvit sin första kärlek trogen, och gifvit
vika för den; men du, du har öfverlemnat dig åt
intrycken af en ny böjelse!
— Alva, du går för långt!
— Nej, Ernst, nej! hjertats trolöshet är lika
brottsligt som sinnets!... Huru mycket ädlare och dig
värdigare, om du förlåtande räckte din felande maka
handen, och genom ditt öfverseende tvang henne till
ånger, och slutligen till kärlek? Hon skall då en dag
älska dig, såsom den bättre delen af sig sjelf; emedan
du lärt henne det goda och helgden af sina pligter.
Tro, mig, en dylik handling medför långt roera till-
fredsställelse, än om du gifver vika för ett egoistiskt
härad begär. • 1 ‘
— Alen hvad du förutsätter är omöjligt; ty jag
ålskar icke denna qvinna.
— Allt godi och storsint är en ädel menniska
möjligt. Du har en gång sagt, all du älskade mig högre
än ditt lif. Nå väl, i denna kärleks namn bön fa I ler
jag: förlåtelse för Gerda! och må hvad som händt
förblifva emellan dig och mig, Lill dess Gerda sjelf en
dag, ångrande, för dig bekänner sitt fel.
— Jag eger icke makt derlill; ty på hennes läppar
skall jag alllid se märket efter hans kyssar, och på
hennes panna låsa bådas vår skymf.
— 0, Ernst! jag här då fåfängt talat till ditt
hjerta? din egoism är starkare ån ditt ädelmod! Pa
knå, vid dina fölter, ligger jag om förlåtelse ål detta
arma, vilseforda barn, som aldiig egt ea mor, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
