Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af de spanska koloniernas produktionsförmåga nnder det rådande
systemet.
189 säckar kakao
31 tackor tenn
3800 kardnanskinn
230 balar vicuua-ull
1? säckar all
1 bal tobak
3 packor och 1 låda besoar
8000 livrés koppar.
Af M. Desmaretz’ ofvan citerade yttrande framgår, att
statens vinst af de införda valutorna härflöt af ägarnes förpliktelse
att aflämna dessa till myntverken. Det sätt, hvarpå denna
angelägenhet var ordnad, växlade betydligt under olika tider och
spelade en viktig roll i sydhafsfärdemas ekonomiska historia,
hvarför en redogörelse därför här torde vara på sin plats.
Vi hafva sett, att under den tid, då redarne hade att befara
konfiskation, dessa själfmant erbjödo sig att inleverera guldet och
silfret till mynten och framställde det allmännas fördel häraf
såsom en anledning, hvarför deras företag borde gynnas af
regeringen. När senare sydhafshandeln började antaga betydande
proportioner, blef det uppenbart, att den sålunda förespeglade
vinsten kunde göras till en viktig faktor i statsfinanserna, och
åtgärder vidtogos för att på förmånligaste sätt tillgodogöra sig
densamma. Allt ifrån början af år 1706 kunna vi fullständigt
följa dessa åtgärder, tack vare de talrika handlingar i ämnet,
som publicerats i den stora samlingen af de franska
finansminist-rarnes korrespondens.1
»Ni vet», skrifver finansministern Chamillart till intendenten
i Bretagne, M. Ferrand, d. 22 april 1706, »att man ej kan egna
nog uppmärksamhet åt angelägenheten, att alla valutor i guld
och silfver blifva förda till myntverken». Därför hade man, med
utfärdande af förbud mot deras försäljning till öfverpris (surachat)
åt enskilda och export utomlands, såsom lockelse för ägarne, vare
sig dessa vore franska undersåtar eller spaniorer, som med de
franska skeppen återvände från Peru, fastställt ett inlösningspris,
som vore minst lika fördelaktigt som hvad som kunde erbjudas
dem i England eller Holland. Inom kort hade man dock funnit,
att detta inlösningspris, 34 livrés för en mark i spanska piaster,
1 Correspondance des contrôleurs généraux des finances avec les intendants
des provinces, publ. par A. M. de Boislisle, T. 2, Paris 1883, n:os 1011, 1156,
1173, 1202, 1378; T. 3, Paris 1897, n:os 170, 357, 627.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
