- Project Runeberg -  De franska sjöfärderna till Söderhafvet i början af adertonde seklet. En studie i historisk geografi /
351

(1900) [MARC] Author: Erik Wilhelm Dahlgren - Tema: Exploration, France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

cerare, då de uppehöllo sig i land. Franska konsuln i Corufia,
M, de Montagnac, kom också till Vivero och meddelade oss, att
man verkligen misstänkte, att vårt fartyg var ett af dem, som
seglat till Peru, och att då franska hofvet gifvit sitt medgifvande
att vi därför finge dragas till ansvar, det vore möjligt, att vi på
nämnda misstanke skulle blifva antastade. Kaptenen lät ej säga sig
detta två gånger, utan återvände genast ombord med alla officerarne
och gick ej vidare i land. För öfrigt hade det varit omöjligt för
spaniorerna att bemäktiga sig vårt fartyg i en hamn utan
kanoner och utan en enda fregatt eller båt. Emellertid hade
vice-konungen satt sig i sinnet, att han skulle utföra nämnda plan, och
detta skulle ske så fort vi gått till segels. Det hade dock varit
mycket lättare att genast från början arrestera officerarne vid vår
ankomst, och jag kännar ej anledningen, hvarför man ej gjorde så.

Superkargen återkom från Bayonne efter en månads förlopp
och medförde order, att fartyget skulle gå till Genua. Aldrig
hade man kunnat uttänka någon mera olämplig utväg, ty att föra
siden till Italien är alldeles detsamma som att bära vatten till
hafvet. Men af redarne hade nästan alla gjort bankrutt under
vår frånvaro och till sina fordringsägare afträdt de andelar de
ägde i fartyget; de åter, som icke drabbats af samma olycka,
fruktade, att kreditorerna skulle lägga beslag på hela fartyget, och
hoppades att kunna skydda sig mot deras girighet genom att föra
lasten utom landet. Emellertid hade superkargens resa till Bayonne
icke kunnat hållas så hemlig, att ej kreditorerna fått nys därom,
och så fort de fingo veta, att fartyget destinerats till Genua,
beställde de genast posthästar och anlände till Italien redan innan
fartyget hunnit -dit.»

M. Le Gentil lämnade skeppet i Vivero och for landvägen
till Genua, hvarför han om resans fortsättning icke har något
vidare att förmäla; han ger blott en antydan om expeditionens
olyckliga upplösning, då han säger, att han i nämnda stad fann
»vårt sällskap inveckladt i processer; för att icke indragas däri,
har jag efter bokstafven följt evangeliets bud och gifvit min
kjortel åt den som begärde den — jag har alls ingen lust att låta
Genuas griphumrar fullklåttra papper för min skull.» Af en annan
källa veta vi, att redarnes två gånger förnyade ansökan att få
införa fartygets last till Frankrike öfver Marseille afslogs af
Conseil de commerce på grund af det ofvan anförda förbudet mot
införsel af orientaliskt siden.1

1 Dufréne de Francheville, anf. arb. s. 95.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:58:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dewfranska/0366.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free