Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till ett allmänneligt vedernamn, bragte honom — enligt hans egen
berättelse — fullkomligt ur koncepterna, och han vågade icke vidare
uppträda.
Gabriel Åman. Aktör vid Operan och Dramatiska Theatern 1797
— 1 juli 1828 (frånvarande spelåret 1824 —1825).
Född d. i aug. 1772. Elev d. l jan. 1794. Han användes
isynnerhet att framställa gamla personer, såsom Grundel i "Helmfelt",
Primrose i "Landtpresten i Wakefield", John Smith uti "Indianerna
i England", Presidenten i "Doktor Petit", m. fl. Ehuru hans röst
var mycket medelmåttig, blef han en tid, af brist på sångare, ganska
flitigt anlitad äfVen i lyriska roller, till och med så betydande som
Christiern i "Gustaf Wasa". Han erhöll d. 14 juni 1821 titel af
hofkamererare. Död i Stockholm d. 19 apr. 1834. — Gift med
Christina Carolina Hultén.
Gustaf Fredrik Åbergsson. Förste Aktör vid Dramatiska
Theatern och Operan 1799 — 1 juli 1820, 1 juli 1823 — 1 juli 1828.
Född i Stockholm d. 27 mars 1775 (hette egentligen Aberg;
för-äl dr ar ne voro kongl. ekonomie-hofmästaren Jonas Aberg och Fredrika
Maria Svan). Elev vid Operans chör 1786. Uppträdde första gången
d. 24 jan. 1788 i lyriska dramen "Gustaf Adolf och Ebba Brahe",
men utan framgång, hvarföre han öfvergick till Svenska Komiska
Theatern, "der han — enligt en antecknares ord — i början var
ganska klen skådespelare efter egen utsago, men högst usel efter
andras". Debnterade sedan vid Dramatiska Theatern såsom Yngve
i "Oden" d. 19 dec. 1798, och "der utvecklade han småningom en
förmåga som dittills varit okänd. Han fick här älskareroller, nti
hvilka han genom sin vackra figur, ledighet och nobla hållning
särdeles utmärkte sig. När han sedermera för sin vacklande helsas
skull reste utomlands, och i Paris fick tillfälle att se allt hvad dess
theatrar hade fullkomligast, återsåg man honom på svenska scenen,
efter hvarje resa, med mer och mer ökadt interesse, synnerligen såsom
Tartuffe, såsom Dorsan i ”Den svartsjuka hustrun", Stålfelt i
"Verlds-förakt och ånger", m. fl. Sällan kan man få se någon grannare
De la Gardie än han var i "Drottning Christina”, någon ståtligare
prins i "Cendrillon", och präktigare kalif uti ”Kalifen i Bagdad”,
då han uppträdde i sina lysande, från Paris hemförda kostymer”.
— Han befordrades d. 9 jan. 1801 till bokhållare vid dykeri-kompaniet,
der han förut tjenstgjort som extra-ordinarie, och bibehöll denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
