Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per.
Ja, ser da, saka var så, att fader Nämndeman
råka’ i hastigheta fälle en hop timmer på
grannskogen, ser du, och det had* han just inte rätt te, ser
du. Men ingen skull’ ha kommet på honom med’et,
om inte den der förgiftige saten Jan Hansson hade
vittnat imofn, och ställt så te, att fader Sven slutligen
ble öfverbevisad, och då ble det ett förbaskadt
spe-takel.
Stina.
Jojo, han höll ju på te komme in på arresten i
Carl stad?
Per.
Ja, det var näre som på ett hår. Men te slut
ble det så, att han feck förlike saka med penninger.
Uschiamej, så möcke han feck lägge ut! Det var
hundratals reksdaler banl\. Hjelpen var, att han är så
för-grömt rik, annars had’ han nock fått slå vantera i
borde och panketera. Men ser du skamma, Stina,
skamma — det var det varste åf alltihop.
Stina.
o
Ah, det kan jag nock begripe. Te bli beskylld på
tåcke vis, det var inte nådigt för fader Nämndeman,
som jemt vill hålle sej så rak och kavat. Men nu
måtte fälle hele affärden vare bortglömd lell.
Per.
Fanken ock! Tåcke der hänger i och sitter q var
som tjärfläcker på vammel. Fader Nämndeman går allt
och gäller i sockna för te vare en svår och styfsint
och näre på elak karl, och det är bare hans urimlige
förmögenhet, som gör, att alle mennisker stryker på
foten för*n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
