Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stina.
Men di må säje onfen hvad di vill, så är han en
bra husbonne lell, och förhåller oss inte vår rätt, när
vi gör hvad vi ska\ Derför tycker jag om^en, jag, och
om mor Lisa med.
Per.
T Det kan du lite på, att jag också gör, Stina, och
derför lägger jag inte på samvete te göre Jan Hanssons
all den förargelse, jag nånsin kan. Jag råka’ nyss
Anders, drängen deras, oppe i hage, och du må tro, att
jag slängde duktige snäsord åt’en.
Stina.
Och när jag möter Jans Anna ibland bort i
skogen, der ho väller far sins kretur, så skräV jag inte
heller orda, det vet jag. Men ho är e tacka dålighet,
så ho svarer ingenting, utan går sin väg, så en får
intnä hugg på’na.
Per.
Det är för besönnerligt med Erik, son liar i
hu-’i; jemt när vi säjer någe imot Jan Hanssons, så tar
n«n dom i försvar, fastän han vet,, att Jan har gjort
far hans så mycke ondt.
Stina.
Ja, mins du, han påstog te och med en gång,
att T orper-Jan bare for med redlighet och rättvise, då
han vittna’ mot fader Nämndeman.
Per.
Jo, jag mins’et nock. Som sagdt var, nånting
underligt är det med Erik. Du skuir se honom ibland,
när han kommer frå skogen om aftnera; då är han
så spelande gla, att han hopper som en tätting och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
